Sju lunchtusingar som avstämningspunkt för våren

Jag har titta tillbaka lite i träningsdagboken. Till 2010, en vinter med massor av snö, och jag hittade precis samma noteringar som nu på passen utomhus, hög ansträngning trots måttlig fart och funderingar om att vara ur form. Samma sak i onsdags fast jag ju vet hur det är i lössnö och snömodd. Sex km lätt progressiv distans från 5:20-4:20-fart där 4:20 var rejält ansträngande i den djupa nysnön som fallit.

Nu är det dock vår! Att det inte är det när jag tittar ut genom fönstret bortser jag ifrån. Gårdagens lunchtusingar på löpband var en avstämningspunkt för vårträningen och var jag är i dagsläget inför årets första tävling som jag skrev om i förra inlägget.

Jag ställer mig alltid på löpbandet med en idé på passet i huvudet och igår var tanken mastiga 8x1000m med sex tusingar i 3:45-fart och två avslutande i 3:30-fart, 1 min långsam vila (ca 90 sekunders vila totalt med upp-och nedvarvning av bandet).


Det blev ett riktigt bra pass och jag är väldigt nöjd över hur jag genomförde det trots att jag stannade efter sju intervaller och en istället för två tusingar i 3:30-fart. Jag kan skylla på att magen protesterade lite under passet men närmare sanningen är jag fick gräva väldigt djupt i fickorna för att låna ett populärt uttryck, under andra halvan av den sjunde tusingen och låg väldigt nära maxansträngning. Att ta ut det där lilla extra och köra en till skulle kräva en urladdning och en ansträningsnivå som jag faktiskt hellre sparar till den sista kilometern på tävling!

Summa summarum är det nog inte så illa ställt med formen som jag trott vid alla utomhuspass på sistone och jag hoppas jag kan se fram emot våren med tillförsikt!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.