Det är rätt gott att vara löpare

Alla jag mötte såg frusna och dystra ut. Det var plusgrader ute men regnigt och kylan försökte leta sig inanför kläderna precis hela tiden. Men eftersom jag sprang höll jag värmen så bra ändå, jag hade det bra i min vindjacka. De stackars hundägarna, flanörerna och jobbpendlarna däremot såg inte alls lika belåtna ut.

Efter första plumset brydde jag mig inte så mycket om att försöka undvika att bli blöt. Merinostrumpor och odämpade VJ Falcon är da shit helt enkelt om man vill hålla sig varm om fötterna. När jag springer i odämpade skor jobbar fötterna hela tiden, och arbetande muskler genererar värme. I mina Icebugs frös jag jämt om fötterna, trots att Attla skulle vara så bra. Men det är ju som att stoppa fötterna i betongklossar, helt rigida skor. Fötterna fick inget att jobba med och blev kalla.

Jag trodde jag skulle frysa som en idiot i tunnare skor än Attla men det visade sig vara helt rätt drag. Upp till 3 mil har jag sprungit i mina älskade VJ Falcon och jag kan inte nog prisa dem. De är breda så mina ankfötter får sprattelutrymme, de har grovt mönster som greppar i modd och riktigt bra dubbar som greppar på all sorts is. Hittills i alla fall :-)

Tänk, där gick de på väg till sina ärenden och platser med tider att passa, och de såg så lidande ut. Frusna, lite trötta och ganska ledsna. Slokande. Kurande.

Och där kommer jag. I min tankevärld spänstigt springande backe upp och backe ner, fötterna trummar rytmiskt och jag kan mycket väl tänka mig att de jag mötte tänkte något mindre smickrande om hurtullar i allmänhet och mig i synnerhet. För när jag trivs ler jag. Brett. Men idag fick jag inte ett - INTE ETT - leende tillbaka ens av de två löpare jag mötte. Bara sura blickar, blänganden och misstänksamhet.

Fast vad gör väl det, jag fick en kanonrunda och jag fick ett kvitto på att det var rätt att lyssna på kroppen idag med. Hela jag längstade efter 15km, men den fega lilla djävulen på axeln tyckte att jag skulle nöja mig med milen. Fast jag vände båda öronen inåt och genomförde en fullständig system check. Hade jag haft kontrollampor på kroppen hade alla lyst klart gröna, och benen ville väldigt gärna köra 15km idag. Den lille djävulen fick stryka på klöven när jag med ett leende som sakta växte sig bredare svängde in på vägen mot Barkarby och min 15km-runda.

Sug på den, din fan :-)

De är där nere, VJ Falcon. Snöskor? Foto:privat

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.