Småbarn. Träning. Och livet.

Och sen då? Vad händer sen?

"Känns det inte tomt nu?" har jag blivit frågad flera gånger efter målgången i Kalmar för lite mer än två månader sen.

Visst, det är möjligt att en slags tomrum kan infinna sig när träningen inte längre har ett tydligt mål, när en årslång satsning helt plötsligt är över. Men samtidigt kan man se det som att framtidens träning är ett oskrivet blad och att det nu finns vad som ibland känns som ocenaner av tid att träna precis så som man vill på.

Nej, snarare tvärtom känner jag att det nu finns ännu mer lust i träningen. Dels för att ett uppsatt mål är avklarat och gränserna pressats, dels för att det nu tränas enbart när vilja, tid och ork sammanfaller. Att inte behöva pressa ihop livsschemat och pussla in tre olika discipliner dag ut och dag in ger en viss frihetskänsla.

Samtidigt hänger konditionen kvar en stund och formen likaså, en ganska behaglig insikt faktiskt. Nya målsättningar börjar dessutom redan skymta vid horisonten och det känns som att 2015 kan bli riktigt roligt, vad det än bör med sig. Redan nu börjar loppkalendern sonderas efter intressanta lopp..

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.