Mot nya PB

En summering av årets Springtime - pers. och en andra plats.

Att Springtime är över är en stor lättnad även om det vara otroligt skoj att springa på hemmaplan. Det är en riktig hatkärlek som infinner sig inför detta lopp, men så här med facit i hand var det såklart extra roligt.

Träningen, de senaste två veckorna innan Springtime har gått bra och tiderna har påvisat att det skulle bli ett bra resultat om inget konstigt skulle hända. De fyra veckorna efter Berlin halvmarathon blev utan löpning pga av skada, men det verkar inte ha påverkat mig alltför mycket negativt. Jag gjorde väl en liten "co meback" på springtimetestet på träningen förra tisdagen. Tiden indikerade på en sluttid påloppet strax över 38 minuter om jag jämför med förra årets test och själva loppet.

Jag laddade som vanligt upp med min obligatoriska dagen-före-lopp pizza. På morgonen sprang jag 17 minuter för att känna på kroppen lite. Den kändes lätt och jag sprang hem med en go känsla. Vid 10, alltså 5 timmar innan start fixade jag och Björn en rejäl och stabil frukost bestående av gröt, kokosprotein, kvarg, keso och jordnötssmör, två proteinmackor med stekt ägg och jordnötssmör och broccoli. Björn skulle också springa idag, loppdebut för hans del. Efter maten tog vi det lugnt ett tag innan det var dags för en skön promenad. Morgonen bestod av en hel del nervositet även om jag nog var ganska duktig att hålla den för mig själv.

Kl.13 begav vi oss ner till Gröningen för fotografering.150 st! var anmälda från Göta och en sån här dag färgas Helsingborg blått. Klubben är helt fantastisk på många sätt. Man kan hitta de flesta nivåerna , men oavsett så är det en otrolig gemenskap och alla peppar alla.

60 minuter före start påbörjades uppvärmningen. Det blev totalt 5,1 km blandat med jogg och fartökningar på90 s, 60 s och 30 s. Allt för att få igång kroppen på bästa sätt. Även om jag var nervös så var det inte olidligt. Uppvärmningen kändes också bra och jag hade absolut ingenting att skylla på vid starten.

Kl. 15 gick startskotten och ett helt hav av löpare släpptes iväg längs med strandpromenaden i Helsingborg. Det var två kilometer i medvind längs havet. Första km gick på 3.38 och andra på 3.41. Det var en lite snabbare öppning än tänkt, men det kändes ändå rätt med tanke på hur det blåste. Mellan kilometer 2 och 3 är en av de jobbigaste partierna på banan. Där gick det för sakta ocg det var inte pga av trötthet utan snarare av bekvämlighet. Vid 3 kilometersmarkeringen pep klockan och visade en tid på 4.15. Inte riktigt enligt planen. Nu började jakten på att plocka in sekunder för jag hade ännu inte hunnit bli trött så det var positivt. Nästa kilometer gick under 3.45 och jag passerade 5 km på 19.06. Sen kom nsta jobbiga del. Det blev en kilometer strax under 4 min fart.. för långsamt igen. 4km kvar och jag hade ännu mer att plocka in för att dels klara mitt primära mål sub 38 men även för att klara personbästa under 38.21. Kroppen började kännas seg, men jag tog mig fram med hjälp av alla hejarrop. "Heja tjejen, du ligger tvåa". Jag hördedetta måga gånger under loppet men det var lika peppande varenda gång. Kilometern mellan 6 pch 7 gick snabbare än tänkt från början, med andra ord tog jag in lite tid, men ännu inte tillräckligt. Jag passerade 8 km lite efter planen men jag försökte borra ner huvudet och fokusera även om benen var tunga. Två lätta kilometrar väntade och jag fick till en tid på 3.33 på näst sista och jag började inse att ett PB kankse skulle gå. Sub 38 låg tyvärr lite för långt borta idag, men in på det 500 meter långa upploppet fyllt med folk som hejade så kunde jag passera mållinjen på ett nytt personligt rekord som nu lyder 38.10. Jag kom in som andra tjej vilket såklart kändes otroligt skönt och extra gött på hemmaplan.

Jag har ännu inte fått till det där riktigt bra milloppet än, men sub 38 känns inte långt borta.

Ett litet tag senare passerar Björn mållinjen i sitt första lopp. En riktigt bra tid på 42.14 fick han och jag är riktigt imponerad och stolt över hans prestation. Sen han kom in i mitt liv för 8 månader sedan har jag blivit så lycklig och trygg. Han betydelse är enorm, så idag när jag gick upp på pallen och tog emot priset (även om jag rent fysiskt gjorde det själv) så gjorde jag det tillsammans med honom.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.