Plötsligt händer det...

Träningen kan ofta upplevas som det oändliga utan vinster när man skrapar trisslott. Hur reklamen än försöker hålla ditt mod och intresse högt med slogan likt "plötsligt händer det" så är storvinsten för de flesta bara nåt i drömmarna och fantasierna.

Samma känsla har jag känt med träningen, hur sjutton jag än har gnatat på så har det liksom inte hänt något. Men sedan i slutet av våren så kan jag faktiskt utropa "plötsligt händer det" - Ja, jag är stark nu.

Jag har fantastiska människor i min omgivning både de jag tränar med och de jag lever med. Dessa underbara personer har varit ett fantastiskt stöd i och utanför löpspåret. De stöttar när det är tungt, peppar och inspirerar men finns också där och bara finns när det som nu går lättare. Tack för all hjälp på vägen <3

Att vågen de senaste månaderna visat permanent under hubndra kilo betyder mycket och det har gett träningen en annan dimension, jag har inte tappat i styrka men har mindre att släpa på, en bra kombo alltså. Ska flytta en sten eller två innan frukost i morgon.

Plötsligt hände det - plötsligt behövde jag inte släppa kanonerna på långpasset, plötsligt kunde jag vara med och dra på kortpassen osv. Nu är utmaningen mer att finna det lugna tempot så att man tränar på att springa lite långsammare, det är banne mig inte det lättaste det heller.

Om knappa sju veckor eller rättare sagt 53 dagar och 9 timmar så går startskottet på Oslo Maraton, tävlingen jag själv basat för och där jag nu skall stå på startlinjen - otroligt. Längs de gator och vägar som jag traskat och cyklat otaliga gånger för att planera ett säkert tävlingsupplägg för andra, där skall jag nu guida glada vänner under tävling - vem hade kunnat tro det när den "Tjukke svensken" tog sina första lufsande steg i Oslo januari 2014.

Klart att jag är lite nervös - hur fasen ska detta gå?
Mitt mål med att starta är att komma i mål, få sätta bocken i kanten och säga ja, jag har genomfört.
Tiden är faktiskt helt oviktig, det är mestringsfölelsen efter loppet jag vill ha.

Fortsätt skrapa och gneta på för - plötsligt händer det :)

Ha det bäst - Anders

5 kommentarer till inlägget

Einar Karlsen
1967 • Oslo
#1
26 juli 2016 - 00:08
Utrolig bra jobbet og svært inspirerende å lese og følge deg. Masse lykke til videre på vegen frem til Oslo og håper du får en god gjennomføring der:-)
1968 • Floda
#2
26 juli 2016 - 09:05
Tack Einar, hoppas vi har möjlighet att hälsa ordentligt före start eller efter målgång i Oslo. Har sprungit många pass mellan 15-20 km sista året och testat ett riktigt långpass på 32 så jag är ganska säker att själva orken finns. Sen är det mycket som kan ske innan start och under vägen det förstår jag också. Har inspirerat Jens och Erik, två av speakrarna i Oslo så det ska bli intressant att möta dem oxå. Ha det bäst o kämpa på :)
Veronica Byström
1971 • Bjästa
#3
26 juli 2016 - 11:41
Ha, kollade nyss in banprofilen på Oslo maraton då jag har en kompis som ska springa loppet i år. Får väl se om hennes eftersnack ger inspiration att anmäla mej dit nästa höst :)
Lycka till med loppet, kommer att gå bra det där för dej!
Einar Karlsen
1967 • Oslo
#4
27 juli 2016 - 21:25
Ja, jeg løper 10km i OM denne gangen så håper vi kan treffes! Løper sammen med Jula-Norge i år og Jula har et party-telt i målområdet. Jeg skal se etter deg i løypa også.... Har sett passene dine og du er bra trent nå. Kommer til å klare distansen uten problem og du holder deg frisk:-) Stå på videre du også!!!
1968 • Floda
#5
28 juli 2016 - 06:20
Härligt Einar,
Då ses vi om inte annat i Jula-teltet.
Veronica, banprofilen i Oslo är oj, i rätt väder så är många delar vackra. Oavsett just väder så är det relativt flackt, det är backen upp runt botaniska trädgården och Munck museet som är värst. Tyvärr så byggs det fortfarande så mycket i centrum att det blir förändringar varje år på några delar, någon gata finns helt enkelt inte nu så som den var 2015...
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.