En fråga

Jag är lite nyfiken på en sak. När ni springer och springer lite fortare, har ni någon speciellt fart som utgör en slags gräns eller "barriär" mentalt eller fysiskt? En fart där ni känner att "nu går det riktigt fort" eller där ni känner att ni inte riktigt längre förmår springa med en bra teknik utan det blir mest att kämpa sig framåt?

Jag har nämligen det och för närvarande ligger den farten ganska exakt vid 3:40 per kilometer. Givetvis kan jag springa mycket fortare än så, t ex när jag kör korta intervaller som fyrahundringar och jag fixar också några tusingar i det tempot utan att ta gå på riktigt max men ska jag springa lite längre, på tävling eller på en snabbdistans, känns det hyffsat kontrollerat i 3:45-tempo men kommer jag ner till 3:40 så händer det något. Jag liksom tappar hållningen som hjälper mig framåt och hjälper mig hålla fart och får påminna mig om att hålla rätt position och aktivt jobba för att inte stegfrekvensen ska bli för långsam. Det liksom känns i hela kroppen och i huvudet att jag nu springer riktigt fort!
?
Så här snabb kommer jag aldrig bli!
? Det här är en gräns jag gärna vill flytta lite neråt såklart! Ska jag t ex någon gång klara av att springa 5km under 18 minuter ska jag orka hålla ett 3:36 min/km-tempo och sedan också kunna spurta några sekunder på slutet och det känns i dagsläget som ett riktigt riktigt tufft mål!!

Det är naturligtvis kontraproduktivt att tänka  i termer av gränser eller barriärer men några ynka sekunder per kilometer gör markant skillnad i känsla! Hur tänker ni kring det här?
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.