Vasacoachen

Åkulla Skimaraton tog hårt -Nu är det bara att bli frisk!

 

Nu har det gått över en vecka och jag har ännu inte återhämtat mig helt efter loppet. Jag tog ut mig helt enkelt. I fredags blev jag sämre och i helgen har det varit riktigt rassligt. Wiskeyröst, halsont och feberkänsla. Men idag (måndag) är det bättre så jag räknar med att detta är meningen. På fredag väcker jag kroppen på stafetten och på söndag är jag i min livs form!

Men vi går tillbaka till föra helgen och det började faktiskt redan då. Eller i rättare sagt, jag var inte jätte taggad för loppet. Det var liksom ösregn, 3 plusgrader och allmänt grått när vi åkte upp. Det kändes mer som en tråkig jaktdag i oktober. Mörkt, grått och blött, jag ville hellre ligga kvar i sängen när klockan ringde. Men, det var bara att köra upp. Vädret är inget att göra åt och förhållandena är lika för alla. 

Åkulla Skimaraton är ett trevligt seedningslopp här nere i södra Sverige. Det är 15 varv på 2,8 km konstsnö. En bana som passar perfekt för oss Vasaloppsåkare. När vädret inte tillåter längre banor, blir många seedningslopp kuperade och tekniska, vilket många tycker är både jobbigt och svårt. Men Åkullas bana är så pass flack så jag gillar att få en bra staktävling så här med två veckor kvar till Vasaloppet. 

Jag vallade upp mina båda skidor (blanka hela vägen) dock ett par med det där lilla extra på.  Under skidtestet gled båda skidorna lika bra, så jag valde så klart skidorna med det där extra.

Valla från Skigo
Glid: HF Orange + Pulver CM 17 LDQ
Rill: Toko kryssade (gul) + 2 mm rak på hela skidan
Bindning: -1

De 230 deltagarna startade med intervallstart på 10 personer var 60 e sekund, men dessa startgrupper finns nog egentligen ingen logik bakom. Förra året startade jag första grupp och i fick jag starta i andra grupp. Det var egentligen inget jag la energi på, men det är klart man hade önskat att köra med tätklungan. 

Starten gick och jag stack iväg tillsammans med Burserydsåkaren Jonatan Hansson (som syns på bilden här ovan) som jag växeldrog tillsammans med även på förra årets lopp. Men täten i vår grupp tog en lång ståtlig skidåkare från Gnosjö och han fick en lucka direkt sen såg jag inte han mer förrän han varvade mig på näst sista varvet (Vem fasen var det, tänkte jag. Det var tydligen Isak Nilsson, årets vinnare). Jag och Jonatan växeldrog i två varv, sen ville jag höja tempot ytterligare och då fick han tyvärr vika ner sig. Efter detta blev det tyvärr solokörning i 8 varv. Lite tråkigt när jag är en åkare som vill hjälpas åt och växeldra. 

Isak Nilsson, årets vinnare på tiden 2:06:36

Det var inte förrän på de nionde varvet som jag hittade någon att åka med. Det var skåningen Viktor Asking som startade en minut efter mig som hade åkt ikapp. Jag hade faktiskt lite koll på Viktor redan innan start och jag visste att han också hade seedat upp sig i led 2 precis som mig. Så jag förstod att han hade kört bra så jag sa till direkt att vi kunde hjälpas åt att jaga ikapp klungan framför oss. Äntligen en vettig skidåkare att åka med, plus en efterlängtad tempoökning, det var precis vad jag behövde.    

image

Förra året var det det ombytta roller, då var det Johan Hedenberg (i blått) som var i slag. Så det var gött med en revansch. 

Jag och Viktor behövde inte många varv för att åka ikapp gubbarna framför oss. Det var på tionde eller elfte varv vi åkte upp i rygg på klubbkompisen Kennet Rolling och Helsingborgaren Johan Hedenberg. Båda startade 1 minut före mig, så här fick jag äntligen ett kvitto på att jag har åkt fort. Jag kände mig stark så jag gick upp och drog samtidigt som jag sa peppade igång Kennet och Johan. 

“Kom igen nu, det är inte många varv kvar. Nu hjälps vi åt!”

Johan hängde på men Kennet fick tyvärr släppa. Han hade inte mer att ge helt enkelt, vilket var tråkigt. Jag hade hellre sett Halmstadåkarna jobba tillsammans och köra ifrån skåningarna. Men så blev det inte, utan jag fick visa Halmstadmusklerna i eget majestät. I mitten på 13e varv låg jag som andra man bakom Viktor. Han gick åt vänster och släppte förbi mig som gjorde några kraftfulla staktag. Helt omedvetet fick jag en lucka direkt, vilket inte var meningen. Men jag märkte att luckan blev större så jag tryckte på lite till, vilket resulterade ensam solokörning sista varvet och in i mål. 

Sträcka:42 km (enligt tävlingsledaren) 
Tid: 2:17:07 
Snittpuls: 156 (89% av max)
Maxpuls: 164
Placering: 7 (Silver i DM efter Falkenbergaren Martin Eirefelt)

Resultatlistan hittar ni här

Energiintaget under loppet funkade perfekt. Langningen från funktionärerna gick väldigt smidigt och jag fick dessutom i mig 2 Umara gel under loppet, vilket jag är väldigt nöjd med. På söndag är det Vasaloppet och då är det extremt viktigt att energiintaget görs ordentligt. 

Hur, var och när ska jag få i mig de olika energiraketerna? Det får ni svar på imorgon.  

Efter tävling finns det inget bättre än en flööötig pizza. Jag klämde hela utan problem.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.