Löpning Skador & Rehab 5 inlägg 4529 visningar

Lång väg tillbaka!

1984 • Fristad
#1
5 juni 2014 - 10:02
1 Gilla  
Hej alla löpare där ute!

Mitt namn är Admir, och jag är väldigt intresserad av löpning. Har sprungit regelbundet i många år fram till våren 2013 då jag råkade ut för ett diskbråck.
Blev aldrig opererad trotsat det var ett rejält sådant. Själva diskbråcket drog sig tillbaka men jag har ont i ländryggen till o från. Smärtan i ländryggen fanns i perioder även innan diskbråcket. Jag har under ca 20 månader varit hos naprapat, kiropraktor, läkare samt fyra sjukgymnaster.
Den senaste sjukgymnasten har jag fått förtroende för o har.tränat på gymmet sedan 4 månader tillbaka.
Jag har även fått en övning som jag jan hålla på med överallt för att få undan smärtan delvis, den såkallade Mcenzie metoden.
De flesta jag träffar säger att jag måste skynda långsamt, men min längtan efter sköna löppass är enorm och frustrationen över en krånglande rygg ännu större.

Det skulle vara inspirerande att höra hur andra har tagit sig tillbaka ur liknande situation?
Tacksam för tips!


Mvh
Admir D
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#2
5 juni 2014 - 10:23
Gilla  
Hej Admir, jag har problem med att bröstryggen lätt låser sig vilket gör att hela nacken drar ihop sig och man får svårt att dra djupa andetag, går sedan en tid också hos Sjukgymnast som praktiserar McKenzie metoden och tycker att det sakta går framåt, lider också av Tietzes ( förmodligen pga av låsningar och spänningar i bröstryggen ) men överlag känns allt på rätt spår även om det ibland kan vara riktigt illa.

Idag är det bättre än det har varit, dock inte helt bra, äter paraflex till och från för att låsningarna lättare ska släppa när jag sover vilket hjälper mycket.

Lycka till !
Martin Stenmark
1976 • Älta
#3
5 juni 2014 - 10:47
Gilla  
Hej Admir, jag vet precis hur jobbigt det är! Jag råkade ut för att kraftigt diskbråck för precis ett år sedan i L5-S1 (ländryggen) och valde själv att inte operera. Kände efter tre månader att det var på väg tillbaka och att jag kunde minska smärtstillande. Sedan började jag långsamt motionera med väldigt försiktigt jogging, promenader samt bålträning och kunde successivt öka men tog det ändå väldigt lugnt i flera månader. Nu snart ett år senare sprang jag precis Blodomloppet igår och är helt symtomfri från ryggproblematiken (dock ett knä som spökar just nu).

- Ta det försiktigt
- Hitta en bra sjukgymnast
- Stärk upp bålen (jag körde Core pass med Friskis, mycket bra! - Ger mer stabilitet och balansövningar för hela bålen än vad jag tror man kan få till i ett gym)
- Lyft lätt och rätt!
- Tålamod, det tar tid att läka diskbråck

Lycka till!!
1984 • Fristad
#4
7 juni 2014 - 23:33
Gilla  
Hej

Tack för era svar!
Det var preciös vad vag behövde höra just nu, om att jag inte ör ensam om dessa skador som inland känns som att man haft du för alltid.

Ibland behöver man få lite perspektiv på saker o ting.
Just mu lever jag på hoppet om att någon gång i framtiden kunna löpa smärtfritt o utmana mig själv rejält,

1965 • Höganäs
#5
8 juni 2014 - 00:28
Gilla  
Sensommaren 2013 drabbades jag av benhinneinflammation, det blev ett upp håll på nästan ett år. Så jag förstår din frustration. Först trodde jag att några veckors vila skulle räcka sen är man på gång igen, men så blev det inte.
I mars månad 2014 började jag springa igen mycket försiktigt max 3km, gick bra men efter 6 ggr så kom smärtan tbx.
Rast och vila igen, detta blev en tung mental period och började att ge upp tankarna på löpning. Sjukgymnast och form gjutna sulor och tips på fot hållningen.

När vår solen började lysa i Skåne och temperaturen började stiga blev frustrationen ännu värre, för att inte prata om alla andra löpare som syns ute på vägarna.
Maj månad köpte jag en hybrid cykel för att hitta alternativ träning och så smått började jag springa igen. 2-4 km med inslag av promenader.
Konditionen är kass och orken tryter men man är på G, cykeln ger bra resultat på konditionen. Just nu kan jag med hård vilja springa en mil på tiden strax under timmen. 2013 sprang jag springtime i Helsingborg på 48 min, så först nu inser jag att man har lång väg tillbaka.
Man kan alltid fundera på om tiden är viktig eller känslan av att få vara skadefri och kunna springa div. olika tävlings lopp.
Även om skadorna är helt olika och rygg problem är mycket värre, så tror jag att känslan och frustrationen att vara skadad och inte kan komma ut på sina rundor är detsamma.
Men ge inte upp du kommer tillbaka men som sagt det tar alltid tid, ork, kraft och en stor dos frustration.
Hoppas jag kan återge min egen frustration så att du kanske känner igen dig, men samtidigt peppa dig att man kan komma tbx.
Önskar dig Admir lycka till och hoppas du knyter på dig skorna sakta men säkert....
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.