Löpning Träning 16 inlägg 4138 visningar

Går jag på för hårt?

1974 • Jönköping
#1
12 juli 2015 - 20:07
Gilla  
För ca 6 veckor sedan drog jag igång med löningen på "allvar". Från otränat (Fast med ganska stark grundkropp då jag arbetar mkt fysiskt)

Jag vägde i våras ca 93-94kg, gick ner till 88kg, började löpa för 6 veckor sedan och väger nu ca 82-83kg. Bra medvind med andra ord!
Mål på 75k innan årsslutet. Jag har totalt lagt om kosten och bytt ut chipsen mot frukt.

Hur som helst. Jag anser själv att jag har en bra "grund" kondis. När jag började springa kunde jag utan problem springa ca 6km.

Sista veckan har jag kört pass varannan dag, alla över milen, idag landade jag på nästan 2 mil. Kroppen känns toppen och har ingen träningsvärk alls (Ok jag känner att jag sprang lång imorse)

Kör jag på för jävla hårt eller jag köra på så länge kroppen känns bra? Jag är fast inställd på att springa en halvmara om 1-2 månader (Med sikte på runt 1:50) och en mara till nästa år.

Min tanke är att i ett par veckor till köra 2 pass på ca 1 mil och 1 längre pass på 1.5-2 mil per vecka och efter det lägga på ett pass och köra intervall alternativt gå på cykelträning. Utöver löpningen försöker jag även få in 2 pass Yoga i veckan (Sliter inget enligt mig)

Jag ligger på runt 53 minuter på milen men siktar på under 50 innan vintern.

Ska jag fortsätta köra hårt eller dra ner på tempot? Tacksam för råd.
1966 • Karlstad
#2
12 juli 2015 - 20:14
Gilla  
Alltid individuellt, men generelt skulle jag säga att när det går för lätt går man ut för hårt. Konditionen kommer nästan av sig självt, men leder, muskler och ligament hinner inte med. En dag står man där och undrar vad som hände. "Det kändes ju så bra".
Omöjligt att svara på alltså men var beredd på bakslag. Skador, backa tillbaka och ta lärdom är väl vardagsmat för löpare. Åtminstone i början av karriären innan man lärt sig en mängd läxor.
Jag gick från noll till maraton på 10 månader och sista 2km på maran visade vad smärta är :-) Jag minns mitt första 21k-pass med enorm smärta i fotlederna men lyckan var på topp. Det var ca fyra månader från start.
Du kommer att få fler åsikter, så gallra och fatta egna beslut. Lycka till och hoppas det fortsätter lika härligt!
Stefan Norgren
1978 • Huddinge
#3
12 juli 2015 - 21:04
Gilla  
Jag körde på mer målmedvetet förra vintern efter några år med sporadiska 'satsningar'.
Det tog c:a 4 månader med ett stabilt men hög träningsbelastning tills min ena vad la ner. Det tog sedan mig månader innan jag vågade mig på löpning igen och än idag så måste jag stretcha, massera och styrketräna vad(erna) för att dem inte ska vara stela och ömma. Har inte heller vågat mig på intervaller eller högre belastningar under träning utan skyndar väldigt långsamt nu för att kunna prestera kanske kommande eller nästkommande år på den nivån som jag vill.

Mina råd är att ta viloveckor, våga ta det lugnt på distanspassen och sköt styrketräningen.

Lycka till!
1972 • Landvetter
#4
12 juli 2015 - 23:48 Redigerad 12 juli 2015 - 23:48
Gilla  
Din ökning låter alldeles för snabb tycker jag. Vill du träna varannan dag så träna annan konditionsträning också som är mer skonsam. Om du bara löpt i 6V skulle jag inte gå över 2 pass i veckan och hålla mig där. Det ena passet 30-40 min obekvämt jobbigt (men inte max!) och det andra passet mycket lugnt där du ökar 10 min/veckan från 30 min upp till 90 min. Håll dig sedan där i 6 V. Har du inte skadat dig då så är det nog lugnt att öka till 3 pass i Veckan.

Jag har träffat hundratals skadade motionärer i din situation i mitt yrke så jag vet. På 6 veckor har det inte hunnit hända något alls knappt med leder/ligament/senor i din kropp men VO2max och nyttjandegrad/löpekonomi ökar mycket snabbt. Därför känner du dig mer vältränad.

Mvh Mattias
www.aktivitus.se
Oldboy
1952 • Danderyd
#5
13 juli 2015 - 20:00
Gilla  
Kan inte mer än att hålla med. Det du beskriver som din plan låter som en plan för att bli skadad. Håll dig till två pass i veckan och öka det lugnaste passet gradvis i längd. Spring gärna på mjukt underlag och i kuperade spår. Komplettera ännu hellre med styrketräning och alternativ konditionsträning de närmaste månaderna i stället för att öka på löpningen. För senor och muskelfästen får man räkna med år av uppbyggnad där det räcker med månader för musklerna.
1988 • Göteborg
#6
14 juli 2015 - 13:06
Gilla  
Om man är nybörjare och vill träna MYCKET men inte riskera att skada sig, och vill vänja huvudet vid att göra 5 pass i veckan, är det då en hållbar strategi att powerwalka 4 av 5 den första veckan, och sedan under en perioder av 3 - 5 månader successivt byta ut powerwalking mot löpning? Eller är det också för hårt? Tränar styrka vid sidan av ca 3 ggr/vecka.
1975 • Gävle
#7
14 juli 2015 - 14:58
2 Gilla  
Jag känner igen mig mycket i det du, Martin, skriver. Drog igång med löpningen på "allvar" i mitten på mars med siktet inställt på att gå ner i vikt och börja löpträna regelbundet.

Mina förutsättningar var i princip identiska med dina när jag i april sen startade mitt träningsprogram som syftade till att komma under 50 minuter på milen på 12 veckor.

Första 1,5 månaden gick som en dans, med viktnedgång och en härlig känsla i kroppen inför och efter varje träningspass.

Men sen tog det tvärstopp med förslitningsskador i vader och fotleder som följd.
Sedan någon månad tillbaka och tre besök hos sjukgymnast och naprapat springer jag som längst 3 km, 3 ggr/vecka och kör styrketräning för att slippa bli skadad igen.

Så om jag, som glad amatör, får komma med ett gott råd så råder jag dig till att skynda långsamt. Det finns nog inget värre än att vara skadad!

Lycka till med din träning!
1972 • Ljungby (Älmhult)
#8
14 juli 2015 - 15:01
2 Gilla  
Jag hade ca 6 månader fasning mellan gång och löpning för att först komma upp i löpning 3 ggr i veckan och sedan ca 2 års fasning med gång -> stavgång -> återhämtningsjogg mellan de lite mer hårda löppassen, för att komma upp i 5 pass i veckan.
Använde även slagsäcksträning som träning för att spara på benen, men ändå få upp flåset.

Fick hopparknä, men det berodde på att jag sprang med medeldistans teknik på långpassen (när de blev 2mil+) och det är ingen höjdare när man är överviktig :)
Åsa
1978 • Tyresö
#9
14 juli 2015 - 19:13
2 Gilla  
Sällar mig till ovanstående orosfåglar.
Visst finns säkert enskilda i världshistorien som pallat med den typen av hastiga ökning du beskriver. Frågan är varför du ska utsätta dig för den risken. Varför har du så bråttom?
I början går det bra, och det går fort. Man blir ivrig och vill visa sig duktig både inför sig själv och andra. De allra flesta blir skadade just på grund av de processerna som du just nu beskriver. Det finns skäl till varför löpning är en sån skadedrabbad sport.
VIll du springa en halvamara nu-nu-nu, eller vill du ha kvar löpningen under en längre period i ditt liv? Om du vill kunna springa en längre period i ditt liv, hur kommer det sig att du inte kan bygga upp det hela mer långsiktigt och noggrant?
Varför brådskan?

Min erfarenhet av skador är att de inte alltid berättar att de är på väg. Att det känns toppen just nu är tyvärr inget tecken på att det du gör funkar.
1974 • Jönköping
#10
15 juli 2015 - 08:34
Gilla  
Tack för tipsen.

Om jag nu drar ner till 2 pass vad tror ni om följande:
- Ett pass ca 5-6km (30 minuter löpning)
- Ett pass 40 minuter ökning med ökning 10 minuter per vecka upp till 90 minuter, stanna där i 6 veckor och sedan lägga upp ett pass (Som ngn skrev)
+ Köpa en cykel och köra 1-2 pass i veckan (Som jag tolkar det är det väldig låg skaderisk med cykel?)


1974 • Mölndal
#11
15 juli 2015 - 15:07
2 Gilla  
Skaderisken på cykel är hög. Livsfarligt att ge sig ut på cykelbanorna och vägar
Åsa
1978 • Tyresö
#12
15 juli 2015 - 16:01
2 Gilla  
En tumregel som jag själv borde följt innan jag blev skadad är att inte öka både tempo och distans samtidigt. Så fundera över det både i tempo-och distanstermer.
1956 • Horndal
#13
15 juli 2015 - 16:03
Gilla  
"Skaderisken på cykel är hög. Livsfarligt att ge sig ut på cykelbanorna och vägar"

Det tror jag inte, för cykling är rena rehaben för ben och knän! Vet av egen erfarenhet. Däremot så kanske olycksrisken är högre..
1982 • Avesta
#14
15 juli 2015 - 21:24
Gilla  
Sport är farligt överlag, bättre att äta muffins och titta på Sommar med Ernst. Skaderisken är inte obefintlig men minimal :)

Martin> Kör det program du tror på och lyssna på din kropp så kommer det gå briljant :)
1972 • Ljungby (Älmhult)
#15
15 juli 2015 - 22:27
2 Gilla  
Säg inte det Mattias, skadestatestiken på vårdcentraler blev betydligt högre sen Timel och Ernst hamnade på TV, väldigt många som tyckte det såg så enkelt ut att de trodde att de också kunde :)

Cykel, simning och liknande idrotter är bra som alternativträning och sliter inte så mycket på lederna.
1975 • Göteborg
#16
15 juli 2015 - 22:28
2 Gilla  
En nidbild av Den moderne löparens tidsrymder:

- Nybörjare: Från 0 upp till 1 månad
- Erfaren: Från 1 månad upp till 3 månader
- Gammal i gården: Från 3 månader och uppåt

Från och med att man når nivån "Erfaren" kan man börja ge avancerade träningsråd till kategorin "Nybörjare".

Själv har jag varit igång i snart 7 år. Tycker fortfarande jag är lite av en nybörjare, men så hoppas jag kunna hålla på med löpning i åtminstone 30 år till. Hade jag tänkt i dom tidsrymderna från början hade jag besparat mig själv en hel del pretentionsskador första året.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.