Foto: Jessica Segerberg

MMA-gala for dummies!

Tävlingsberättelse– Du ska hänga med på Superior Challenge, sa chefen. Krister Lindström alltså.
– Okej då, sa jag.
Och på den vägen var det.

Södertälje. Superior Challenge 11. Jag sitter precis vid ringen. Ringside heter det. Bakom mig är läktarna fyllda av alla möjliga sorters människor. De ser olika ut men har en sak gemensamt. De kan MMA. Själv har jag ingen superkoll precis. Det är första gången på MMA-gala för mig. Men nu så, nu ska ni få veta hur det går till!

Musiken
dunkar, lampor blinkar och den första tävlande gör entré. Börjar gå mot ringen till egenutvald musik. Tydligen väljer alla tävlande ur tre genrer: hiphop, kyrklig musik och death metal. Zoomar ut en stund och tänker. Undrar vad jag hade valt? TNT I´m dynamite känns lagom. Eller. Jag tycker någon kunde vara lite nytänkande och slå på dansband, eller 50-talsdänga.


Derek Gautiere

Publiken
Allt runt om är mörkt. Bara ringen är upplyst. Publiken är tyst. Ibland ropar någon ”Kom igen!” eller ”Ingen panik”.

Ed Arthur och Martin Akhtar

Förberedelserna
När de kommer fram till buren, innan de går upp, tar de av sig kläderna och står och skuttar och dansar på stället. En person (till exempel Senan) har svarta plasthandskar på sig och kletar vaselin (?) i ansiktet och på öronen. Ser lite mysigt och ompysslande ut. Sedan är det dags.

Fernando Gonzales och Roberto Parstuch

Första mötet
De kliver upp i ringen, möts på mitten. Stirrar på varandra. Domaren står mellan dem, och ropar: ”touch gloves and get redy for war!”. Lite väl dramatiskt kan jag tycka. Men låt gå, det blir en bra show. De går tillbaka till sin sida i ringen, för att sedan mötas på mitten igen. Med en "high five". Sedan är matchen igång.

Joachim Hansen och Diego Nunes

Mellan ronder
Ett gäng rusar upp. Ställer en spann framför den tävlande. Lite oklart varför, egentligen. De fläktar med en handduk, masserar, pysslar om, ger tips och många av dem skriker ganska hetsigt i ansiktet på den stackars tävlande. De kyler ner, undersöker, tvättar, tejpar. Ett annat gäng moppar golvet. Torkar bort svett och blod.

Ed Arthur

Blicken
– MMA, de tomma blickarnas sport, har Marcus Wallin sagt.
Han har en poäng. De som tävlar är verkligen inne i sitt eget huvud. Koncentrerande. Blicken är tom. Vissa ser trötta ut, vissa ledsna, många ser förvånade ut men gemensamt för alla MMA-blickar är att de är helt tomma. Ingen ser arg eller rädd ut.

Fernando Gonzales

Stilen
Vissa är aktiva och ”gå på”-iga, andra är passiva och lugna. Vissa är extra skuttiga, dansanta liksom. Det går ganska snabbt från att båda verkar ha ungefär samma energinivå till att den ena är halvt utslagen. Ser ut som att orken har runnit rakt av och smetats ut på mattan under.

Vinnaren
Ringen fylls med folk igen.  Vissa torkar upp blod och städar undan. Vinnaren bärs ofta runt på. Ibland är blicken utmattad och lättad, ibland lyser det av extas i ögonen. En del vinnare skriker rakt ut. Förloraren stöttas och pysslas om. Sedan skakar de tävlande hand, pussas och kramas. Från fiender till vänner. Bara sådär.
– De mest brutala matcherna är också de mest kärleksfulla efteråt, viskar fotografen Jessica Segerberg som sitter precis bredvid.

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.