Klar för jubileum. Gudrun Wallenborg har varit med varenda gång Tjejvättern arrangerats. Foto: Micke Fransson

Gudrun redo för jubileum

Tidningen CyklaTjejvätterns jubileumsupplaga arrangeras på nationaldagen den 6 juni. För Gudrun Wallenborg, 71 år och hemmahörande i Borensberg, är det milslånga loppet obligatoriskt. Hon har en lång och obruten svit sedan 1991 som alltid är trevlig att förlänga.

Den här gången passeras dessutom en milstolpe. Tjejvättern fyller kvartsekel. Det har blivit en uppskattad tradition.

 

Är det viktigt för dig att vara med?

– Viktigt och viktigt vet jag inte, men har man en gång börjat blir det gärna något man ser fram emot varje år. När hösten kommer och anmälan öppnas gäller det att hänga på låset för att få en bra starttid. Jag vill gärna komma iväg tidigt och ha hela dagen på mig. Jag startar 08.00. Det är jag nöjd med, konstaterar Gudrun.

I övrigt tar hon deltagandet med ro.

Sviten behöver inte försvaras till varje pris.

– Det går att resonera på olika sätt. Har man åkt 25 gånger kan tiden vara inne att fråga sig: ska jag fortsätta eller inte? För så kan man faktiskt tänka. Att det är en lagom avslutning, säger hon och tillägger eftertänksamt:

–Först och främst hänger det på hur man mår. Vi får se hur jag gör. Jag behöver inte bestämma mig idag – och inte i morgon heller.

 

Jubileum ska det i varje fall bli. 25 gånger i följd är en imponerande rad. Från början åkte Gudrun tillsammans med 20–25 kollegor från arbetet på Stridsskolan i Kvarn. Men gruppen glesnade efterhand. Idag föredrar hon att rulla fram på egen hand. I behaglig takt.

– Jag har bara ett mål – det är att ta mig runt. Tiden har ingen betydelse. Om det tar tre, fem eller sju timmar spelar ingen roll. Folk frågar ibland när jag tänkt komma i mål i Motala. Då brukar jag svara: innan funktionärerna gått hem!

 

Den repliken är liknande avväpnande som Gudruns attityd till prylar. Hon är cykeltillverkarnas mardröm. Skulle alla hålla hennes konsumtionstakt vore branschen dödsdömd.

– Jag har bara haft två cyklar under alla år. Den första, en Crescent, hängde med i 19 år. Den var bra för mig, berättar Tjejvätterns trogna inslag.

– Nu har jag en annan Crescent. En vanlig sjuväxlad. Den är också bra, tillstår hon och medger att utvecklingen gått framåt medan hon troget höll fast i trotjänaren:

– Jag trodde inte cyklarna blivit så mycket bättre. Men det har de tydligen. Framför allt rullar den här mycket bättre.

Redan i mitten av februari blev det en cykeltur i centrala Borensberg. Torra gator och vackert väder var en kombination omöjlig att motstå. Det är samma sak med Tjejvättern. Det är en årlig morot för Gudrun. Juni skulle kännas tomt utan den där sedvanliga vändan ihop med tusentals andra tjejer.

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.