Mitt rekordförsök för En Svensk Klassiker har börjat! 1.49.28 på Lidingö.

En sluttid på 1.49.28 på Lidingöloppet i lördags var början på mitt försök att slå det gällande rekordet på En Svensk Klassiker som består av dom 4 legendariska tävlingarna Lidingöloppet, (världens största terränglopp på 30km), Vasaloppet i mars (90km längdskidor), VätternRundan i juni (300km cykel) och Vansbro Simningen (3km Open Water Simning) i juli. Rekordet står på 14.09. 55 timmar och innehavs av längskidåkaren Richard Andreasson. Jag sprang 17min snabbare än hans tid på Lidningö, kan ganska säkert ta ca 30min på Vansbro, och förhoppningsvis lika mycket på Vättern. Den afgörande faktorn blir då om jag kan tappa ”endast” en dryg timme på Vasaloppet, där han gjorde helt fantastiska 3.42, vilket är absolut väldsklass. Läs mer på http://www.ensvenskklassiker.se .

Sedan jag la av med min proffskarriär som triathlet för ett år sedan har jag tränat avsevärt mindre än tidigare, men har ändå kunnat behålla en hyfsad form. Jag har deltagit i en rad tävlingar i triathlon, duathlon, löpning, förutom test-försök på både Vasaloppet (5.29) och Vättern Rundan (7.06).

Eftersom jag varken har haft tid eller motivation för att träna dom mängder jag gjort tidigare., har jag försökt vara mer specifik fram emot dom kommande tävlingarna. Därför har jag nästan enbart sprungit dom senaste 2 månaderna som förberedelse inför helgens långa och hårda löp-event på Lidingö. Min vecko-volym har kanske bara legat på 5-6mil, som (om man tar med lite styrketräning) inte blir till mer än kanske 5 timmar i veckan. Det är väldigt lite, men jag har fokusserat på at köra flera riktigt hårda löpintervaller i likartad terräng med många upp- och nedförsbackar, där man sällan får möjlighet att hitta sin egen rytm.

Jag startade framme i första startled – med dom andra 20.000 deltagarna bakom mig – och fick en väldigt bra start. Efter ca 400m hade en liten grupp med 5-6 kenyaner dragit sig loss där framme, men bakom dom sprang en svensk kille, och sedan jag! Det här går ju bra, tänkte jag. Sakta lugnade det sig en aning, och jag sprang med gruppen bakom dom ledande. Men jag kände att det trots all gick en aning för snabbt för mig, om jag skulle hålla 3 mil. Min plan var att spring så jämnt som möjligt med ca puls 160-165 första 15km, och sedan gå up til ca 170 på sista biten. På grund av den snabba starten tog det dock lite längre att få ned pulsen. Jag gjorde mitt bästa för att hitta min rytm, men jag var tvungen att släppa gruppen med bl.a min danska vän och träningskompis Christian Madsen, men så småningom fick jag säskap bakifrån igen. Jag hoppades konstant på at mina gyllene ben plötsligt skulle dyka upp, som dom har gjort så ofta under min proffskarriär, men det hände aldrig. Jag fick jobba  på hele vägen og prova att få det bästa ut av dagen.

 Jag hade tur att ha tillgång til Enervits langning utmed banan, så efter ca 10km och 20km fick jag en Liquid Shot med energi och två GT tabs med elektrolyter. Det gjorde att min energinivå var bra hela vägen, och jag aldrig sprang in i väggen. Problemet var bara att mina ben inte ville springa så fort som jag. Mitt mål var att springa mellan 1.45 och 1.50, och med 1.49.28 kom jag inom detta interval, även om jag absolut inte hade en av mina bästa dagar. Men det var en fantastisk upplevelse att vara med om detta klassiska evenemang i den svenska huvudstaden, och nu är jag sugen på att börja träningen fram emot Vasaloppet i mars.

 Som deltagare i nästa säsong av En Klassiker på SVT blev jag filmad både i dagarna innan och under Lidingöloppet. Det skab bli väldigt  kul att se så småningom.

 För resultat, se http://www.lidingoloppet.se/sv/Resultat/Lordag/

1 kommentarer till inlägget

1959 • Rönnäng
#1
30 september 2013 - 20:01
Skidföret kan ju förändra sluttiden mycket. Hoppas du har tur med den faktorn.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.