Viktor Johansson PT

Hallands Ultra 50 km - Vilket fantastiskt lopp!!

En vecka har gått och jag är fortfarande nöjd, glad och stolt över min prestation. Nu kan jag äntligen titulera mig som Ultralöpare!

Men vi tar det från början. Jag sprang tillsammans med Martin och vårt gemensamma mål var att springa in under 5 timmar. Dagen innan hade vi, eller rättare sagt, Martin hade noggrant planerat hur vi skulle kunna disponera detta lopp utifrån vår målsättning. Först en tydlig energiplan, hur vi skulle få i oss tillräckligt med Sportdryck under loppet och hur den skulle fördelas utmed banan. Detta fick vi stor hjälp med. Mina flickor Emmelie och Ella levererade sportdryck i Tylösand och inne i stan. Därefter hade vi med oss vår egna Snickar-Lars på mountainbiken under den sista tredjedelen av banan. Sen hade vi en lika tydlig plan hur vi skulle springa dessa 5 mil och i vilket tempo vi var tvungna att hålla för att klara vår målsättning under 5 timmar.  Kort sagt var planen att starta lugnt och kontrollerande och sen efter 30 km skulle det totala snittempot ligga på 5:30 eller under. Efter 30 km skulle vi då ha råd med ett tempo på över 6:30 min/km.    

image
image

Starten gick och de 172 deltagarna bjöd på ett härligt jubel. Nu var vi igång, nu var det bara att börja springa…Det gick väldigt lugnt och det blev till och med lite trångt första meterna. Vi började med att springa ett varv på Möllegårds fina motionsslinga, därefter vek vi ut på Prins Bertil stig förbi Karlstorps Camping och ner mot Tylösand (8km). Första biten sprang jag med två små flaskor i händerna (100ml i varje) därefter blev det ett byte i Tylösand där Emmelie och en sovande Ella gav mig en 500 ml flaska som jag sen hade i handen fram till stan.  

image

Ja det var svårt att hålla leendet borta. Vilken natur och vilken stämning!

image

Bilden ljuger inte, jag lovar.  Vi sprang vidare i ett trevligt snacktempo där vi fick bromsa oss hela tiden.  Att springa ett lopp tillsammans i den här fina miljön ger så otroligt mycket energi. Då är det svårt att hålla nere på tempot.Ibland fattar man inte hur vackert det är här hemma. Som Halmstadbo blir man nog lite smått hemmablind. Här springer jag flera gånger i veckan och detta är liksom hemmaplan för mig. Tack för det!

image

Tylösands klippor, Sandhamn och Grötviks häftiga stenbrott passerades och vi fick fortfarande hålla koll på klockan så vi inte sprang för fort. Om jag hade sprungit loppet själv hade jag nog haft svårt att hålla detta lägre tempo. Speciellt så här i början. Så jag är otroligt tacksam att jag fick springa tillsammans med dig Martin. 

Energiintaget gick enligt plan. Mellan Tylösand och Stan drack jag upp min 500 ml flaska med sportdryck och dessutom gick det över förväntan att springa med flaskan i handen. Vid slottet (19km) stod Emmelie och Ella igen, då fick jag min vanliga midjeväska med mina 4 småflaskor i. Här på bilden närmar vi oss depå 2 och där tog jag en näve chips, vilket var gött.  

image

Vi lämnade stan och Halvmaran (21km) var förbi på cirkatiden 1:54, vet inte exakt men vi hade i alla fall följt vår plan och hade ett snitttempo på 5:20-5:30 min/km. Vi sprang ut från stan, förbi Halmstad bibliotek och fortsatte norrut längs med Nissan. En mycket fin sträcka som jag är väl bekant med efter dessa 7 år i stan. Efter en stund valde jag att göra en snabb sittning i skogen. Det var inget magras eller något konstigt utan det var bara lite utgifter helt enkelt. Därefter fick jag jaga kapp Martin som hade fortsatt att springa. Den kilometern sprang jag på 4:44 min, så energi fanns det gott om i alla fall. Men väl framme hos Martin igen blev det tillbaka till det vanliga tempot (5:25 min/km).     

Löpningen gick fint, men nu började energin tryta för första gången. Vid 29 km träffade vi äntligen Lars på cykeln och här ska jag erkänna att jag var riktigt seg. Så den efterlängtade gelen och sportdrycken med intend i kom precis i rätt läge. Transportsträckan var nu bakom oss och vi passerade 30 kilometer med ett totalt snittempot på 5:27 min/km, precis enligt plan. Men nu började klättringen upp mot skedalaskogen och det var här vi gick in i “ the black zon”. Så här långt och länge hade vi aldrig sprungit innan, så nu var det verkligen upp till bevis hur kroppen svarar.  

image

Löpning över 3 timmar, plus att det började bli riktigt kuperat var inte någon höjdare. Oj vilket svacka jag hamnade i. Martin däremot var riktigt pigg (det var det jag upplevde i alla fall) så tack vara han kunde jag hålla tempot uppe trots allt.  Dessutom började vi springa ikapp och om många personer som vi tidigare hade sett på första delen av banan. Det var nu vi fick respons på vår taktik och för mig blev det också en energikick. Vi närmade oss klubbstugan och vid 36 km kom vi äntligen fram till Lars och den sista depån där det blev en mugg med cola och några klunkar med sportdryck+intend. Jag avslutade depåstoppet med en snabbsittning i skogen. Därefter hade vi “bara” 14 kilometer kvar. På denna sträcka sprang vi 2 varv på för drygt en månad sen, så vi visste vad vi hade framför oss. Den tidigare svackan var väck, krafterna hade nu kommit tillbaka och jag var nu beredd på den tuffa avslutningen.

Nu kör vi Martin!!!     

Vi hade som sagt var sprungit i Kanebergskogen en gång tidigare. Då sprang vi 2 varv, totalt 28 km på 3 timmar. Och de här är inte vilka 14 kilometer som helst, utan det är 14 kuperade kilometer i skogsterräng över stock, sten, stubbar och andra hinder. Så man förstår varför de tidigare deltagarna från förra året har pratat så mycket om den tuffa avslutningen. Så nu var det verkligen att bita ihop. Vid 40 kilometer, nere vid sjön stod Martins familj och Lars med energi. Jag tog en gel plus någon mun sportdryck. Här blev det mer och mer tydligt att Martin började få ont i sina knän som han tidigare har haft lite problem med. Men med hans envishet och med hans inställning kan man göra vad som helst. Vi fortsatte nu uppåt och nu hade vi äntligen den omtalade spybacken framför oss. När vi var här sist sprang vi hela backen på två varv, men så här med 43 km i benen blev det istället gång med rejäla steg. Det viktigaste nu var att inte samla på sig någon mjölksyra och det gjorde vi inte. Vi kikade lite smått på den fina utsikten, men sen var det bara att börja ta sig ner på andra sidan igen. Och nu började knäna kännas även på mig. Det isade runt hela knäskålarna och det blev allt mer stelare i benen. Vid 43 km kom vi till Toftasjön och den sista depån. Här blev det Cola och vatten på huvudet. Efter denna depån fick Martin det tufft för knäna och han släppte till och med iväg mig. Tråkigt att inte få springa tillsammans hela vägen i mål, men jag kände mig pigg plus att vårt 5 timmars mål började bli i fara. Jag vet faktiskt inte vart jag hittade de här sista krafterna, men på de sista 3 kilometerna sprang jag om flera stycken och höll ett tempo på under 5:40 min/km. Klockan stod på 4:52 och jag förstod nu att målet skulle uppnås. De sista 100 meterna var det absolut skönaste meterna jag har sprungit. Att komma upp till klubbstugan och få mötas av musik, hejarop från de härliga funktionärerna men framför allt jubel från Emmelie, Ella och Fanny var verkligen helt underbart. Jag minns faktiskt inte om jag gjorde någon segergest, jag minns bara att jag ramlade in i mål med medaljen hängandes runt halsen. Därefter blev jag väl omhändertagaren av Åsa och de andra härliga funktionärerna. 

Tiden stannade på 4:55:55 och jag klarade målet under 5 timmar!! 

image

Martin fortsatte kriga själv, tillsammans med en cyklande Lars bredvid sig de sista 5 kilometerna. Han bevisade sin envishet genom att gå med trasiga knän den sista biten. Upploppet gjorde han springandes och precis innan mål bjöd han publiken på ett härligt glädjeskutt. Tiden stannade på 5:05:49 och vi var nu båda i mål.   

På 125 startande män hamnade jag på placering 29 och Martin på placering 33. Segraren blev Toru Shingai från IS Göta/Löparglädje Båstad på den mäktiga tiden 03:57:01. Hela resultatlistan hittar ni här.

image

Ella kontrollerar eventuella blåsor på pappas fötter direkt efter målgången. Jag vill tacka alla funktionärer för ett fantastiskt bra organiserat lopp. Jag kommer absolut komma tillbaka nästa år. Sen vill jag rikta ett stort tack till Snickar-Lars som gjorde en gedigen insats på sin cykel. Utan dig hade vi inte tagit oss i mål. Dessutom vill jag rikta ett stort tack till Martin för ett gott samarbete och ett trevligt sällskap. Utan all träning vi har gjort tillsammans och all din din planering dagen innan hade jag varit rökt innan 40 km. Nu efter detta lopp är det jag som kommer stötta dig i Martins träning mot Ultravasan 90 km. Men det största tacket vill jag ändå ge till min familj, Emmelie och Ella. Utan er hade jag inte varit där jag är idag, ni är min drivkraft, min motivation och mitt liv. Jag älskar er!  

Följ min satsning på http://vasacoachen.nu/

 

2 kommentarer till inlägget

1970 • Halmstad
#1
20 juni 2016 - 11:55
Jättefin RR, gött sprungit! Grattis
Ylvar Emanuelsson
1983 • Malmö
#2
22 juni 2016 - 10:45
Kul att läsa!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.