@tommy.ultra.runner

High Coast Ultra 2018

Minns inte riktigt när jag läste om High Coast Ultra första gången? Tror det var någon gång tidigt 2016, och tyckte det verkade sjukt att folk frivilligt sprang den typen av lopp :)

Senare på försommaren när loppet väl gick av stapeln var det grymt spännande att "live" följa ett par Lonesome Runners-löpare på Insta & Facebook. Någonstans väcktes tanken att det kanske ändå hade varit häftigt att få testa denna utmaning?

Läste flera race reports, bl.a. Ellen & Johnny från Pace on Earth: http://www.paceonearth.se/blogg/high-coast-ultra-2016. Läs gärna den, beskriver så bra ultralöpningens vedermödor!

Långsamt mognade så beslutet att anta utmaningen fram, och sent 2016 anmälde jag mig till 2017 års upplaga! Sen ställde stressfrakturen till det och HCU var det sista loppet under våren 2017 som jag missade :(


High Coast Ultra 2018 - revanschen

Så inför årets HCU var förstås revanschlustan stor! När jag i höstas insåg att kropp & knopp ändå var hyfsat i ordning så anmälde jag mig i oktober -17 till 2018 års High Coast Ultra 129 km. Extra roligt att mina löparkompisar Sofia och Annika från TV88 också valde att haka på!

Ni som följt mig lite vet att jag på gott och ont inte har någon direkt plan med min löpning. Jag springer för att det är roligt och betraktar tävlingar som fullservice träningspass där en får chansen att träffa löparkompisar från hela landet. Några större tidsambitioner har jag sällan, fullfölja är målet, och ha så roligt som möjligt under tiden. Men självklart är det extra kul med lite större utmaningar, exempelvis HCU! Och HCU är en utmaning av det mer magnifika slaget, kanske Sveriges tuffaste trail efter Kullamannen 100 miles?

HCU karta
HCU 129 km

HCU startar vid torget i Örnsköldsvik och följer sen Höga Kusten-leden fram till Hornöberget, där målgången är vid hotellet precis vid Höga Kusten-bron. Leden är fantastiskt vacker och utnyttjas frekvent av många som vandrar.

Inför start
Sofia och Alexandra förbereder sig

Tyvärr blev Annika sjuk dagarna innan start och skulle komma att missa loppet och det var ju så ledsamt men inget att göra åt... Jag och K åkte upp på torsdagen och sammanstrålade med Sofia sent på fredagskvällen, som kommit med tåget direkt till Ö-vik tidigare under dagen. Väl på plats på det badhus som kallas Paradiset gjorde jag/vi de sista kompletteringarna, förberedde våra dropbags och försökte samla kraft inför det som komma skulle.

Kul att träffa några deltagare IRL för första gången! Extra kul att träffa Morgan som missade HCU i år p.g.a. semesterresa. Dålig planering, haha :)

Samlade på torget i Ö-vik
Jesper, Alexandra, Tommy och Sofia redo för start

Klockan började närma sig midnatt, dags för start. En sista koll så allt var i ordning, och sen gick alla i samlad tropp till torget där starten skulle ske. Fascinerande att det ändå var så ljust ute, trots att var midnatt! Efter nedräkning så pinglade klockan som signalerar start och drygt 100 löpare gav sig av. Av naturliga skäl lite extra mäktigt för egen del att äntligen vara på väg i ett lopp jag längtat efter så länge!

Startat

Från torget på väg ut till starten för Höga Kusten-leden. Fanns en del festprissar, i så att säga icke löpbart skick, som hejade lite extra ;)

Backe

På väg ut från stan ser man en hoppbacke. Tur vi inte skulle upp där... Antalet höjdmeter under loppet skulle förvisso överskrida denna många gånger om, totalt blev det ca 3700 höjdmeter, men det kändes inte lockande att börja där ;)

Lite svårt att se på bilden ovan, men det är en härlig syn att se ett pärlband av löpare ta sig framåt!

vacker vy

Knapp en timme efter start, vackra vyer där gryningen kan börja skönjas! Pannlampa behövdes aldrig, det var såpass ljust även i de mörkaste partierna i skogen.

Alexandra på klapperstensfält

Det första lilla klapperstensfältet! Alexandra trippade över lätt och kvickt som en älva!

Sjö

Klockan är nu strax efter 01 på morgonen och gryningsljuset speglar sig vackert i en liten sjö. Vackert så en baxnar!

Mera vackra vyer
Massor med vandrare som tältar utmed leden

Nu är klockan strax 03 på morgonen. Sofia börjar bli lite fundersam över reptiden till första station, Köpmanholmen. Vi har två timmar på oss dit, och det bör vi klara men vi höjer ändå tempot en smula... 

Sofia på klapperstensfält

Nu var det förvisso inte så lätt att höja tempot i den ganska utmanande terrängen. Särskilt inte när klapperstensfälten avlöser varandra ;)

Utedass

Utmed leden finns det gott om utedass, perfekt för nödiga löpare!

Höjdkurva
HCU bjuder på både högt och lågt :)

Vi hinner med marginal till första kontrollen vid Köpmanholmen och har då sprungit ca 30 km på ca 4 timmar och avverkat ett par högre toppar. Vi känner oss hyfsat fräscha och pigga, och förser oss med lite smörgås och kaffe och annat som bjuds. Vi stannar dock inte många minuter utan längtar vidare till det som vi känner är loppets höjdpunkt, nämligen Skuleskogens nationalpark.

Sofia på språng

Så här snyggt springer en klockan 04:30 på morgonen, när nationalparken börjar komma inom räckhåll :)

Trött i benen

Från nationalparkens entré Nord är det upp, upp, upp som gäller. En av de högre stigningarna! Skönt att få vila benen ibland ;)

Stenigt

Terrängen är för det mesta riktigt tuff. Det är sten, högt och lågt! Bilden gör inte lutningen rättvisa...

Slåtterdalsklyftan

Klockan är strax före sex på morgonen och vi är framme vid Slåttdalsskrevan. Vilken fantastisk upplevelse, och känslosamt att äntligen få uppleva detta i verkligheten!

Slåttdalsskrevan

Det går inte att i ord beskriva känslan av att ta sig igenom skrevan. Så makalöst härlig natur, ståpäls för fulla muggar! Tyvärr hade vi inte tid att ta oss upp till utsiktsplatsen, det får bli en annan gång :)

Mera sten

Vägen nerför var precis lika besvärlig som uppför, sten & rötter högt och lågt!

Mera klapperstensfält

Självklart ännu mer klapperstensfält att passera ;)

Rötter

Rötter, ja. Det fanns det gott om! Ibland absurt gott om!!

Spånglöpning

När det värsta klättringen neråt var avklarad, var det härlig löpning på spänger, långa stycken nedför. Nu var det torrt, så då gick det ju alldeles utmärkt att stå på lite - men tänk när det är blött... Då blir det halt och riktigt besvärligt även här!

Omplåstring av Sofia
Framme vid entré Syd efter 44 km

Sen inträffade tyvärr det som kan hända... Sofia snavade på en rot, och föll! För mig som sprang några meter bakom var det otäckt att se henne falla mer eller mindre handlöst till marken med ansiktet före!! Vad tusan hände?? Jag var framme hos henne på bråkdelen av sekund för att se hur det gått, många tankar hann svepa förbi på de millisekunder som förflöt... Att se sin kompis ligga stilla på marken är inget drömscenario, precis :(

Det första Sofia sa var: foten, jag vrickade foten!! Ajaj, fan oxå, snabbt fram med nödkitet och fram med lindan och linda foten. Hårt!! Det gjorde förstås ont, men Sofia är heroisk som få. Att tvätta smutsiga skrubbsår är inte heller någon höjdare men det måste göras så det var bara att få det gjort...

Ni kan ju bara ana det känslospel som utspelade sig hos oss båda. Vrickad fot?! Skulle vi kunna fortsätta? Vad händer nu, hur tar vi oss vidare? Etc etc...

Men; efter en liten stund kände Sofia att det nog ändå inte var så farligt. Foten var hårt lindad, och när skon kom på så kändes det okey, menade hon. Det var nog ändå en lindrig stukning, och eftersom vi var så snabba med att få lindat så kanske det inte hann bli så mycket blödning?

Sofia började linka framåt, men märkte ganska snart att det faktiskt gick att springa försiktigt. Vi sänkte tempot och tassade fram till den obemannade vattenkontrollen vid entré Syd. Då hade vi tagit oss 44 km på ca 6½ timme.

Väl där lindade vi om foten igen och Sofia menade att det trots allt kändes bra. Tog vi det lugnt och höll ett lite lägre tempo samt tog det extra försiktigt vid besvärliga passager så skulle det nog fixa sig fram till kontrollen vid Skuleberget (54 km).

Passera E4 på natten

Vi tassade vidare. Att passera E4, även en lördagsmorgon kl 07:45, får göras med försiktighet!! Vid åtta-tiden var vi framme vid Skulebergets kontrollstation, där jag hade första dropbag:en och kunde byta tröja och fixa med laddare och lite annat. Sofia pysslade om sin fot lite och lindade om. Vi passade förstås på att fylla på med energi och vätska. För egen del var jag rätt så pigg och magen som krånglade så under BUM höll sig i skinnet :)

Vi träffade också flera av de löpare som skulle springa 75 km, bl.a. Janne och Jessica. De såg pigga och glada ut, men de hade ju fått sova under natten :)

Vi stannade kanske lite för länge, men dels var det lite att pyssla med och dels var det gôtt att ta det lite lugnt. Rätt snart efter vi lämnat Skule, vid Docksta tror jag det hette, blev vi sugna på en isglass. Det var ju ganska så varmt ute, så vi köpte Piggelin. Jättegott!!

Kyla nacke med glass

Bara en kort stund efter vi köpt den första glassen så blev vi sugna på ännu en glass. Jag hade en Swebar med Piggelinsmak - men Sofia sa sig inte vara så sugen på den. Vet inte varför ;)

Så in på ytterligare ett ställe och köpte ännu en isglass. Vi kom på att den var ju riktigt skön att kyla nacken med! Så sagt och gjort, ner med glassen i nacken stund - och det var så härligt!! Och dessutom riktigt gott. Win-win :)

Kyla fötter
Sofia kyler foten, klockan är strax efter 16 på lördagseftermiddagen

Resten av lördagen rullade på i sakta mak. Många fina vyer, många höjder och många grusvägar och förstås en hel del stiglöpning. Ibland enkel, men oftast ganska tekniskt. Sofias fot funkade okey, men vid de värsta sten- och rotpassagerna fick vi helt enkelt ta det lugnt och gå för att inte riskera mer stukningar. När vi kom till Ullången var det dags för ännu en Piggelin! Det satt finfint även denna gång :)

Så småningom kom vi fram till Nordingrå, efter 84 km och ca 14 timmar... Där överraskade K oss med ett besök!! Hon fick vänta 2½ innan vi dök upp - men svårt att bedöma tiden ute :)

Skönt med paus, energi & vätska samt fotvård! Vi var fortfarande vid gott mod och kände oss hyfsat pigga trots lite småkrämpor. Sofia hade från och till de klassiska men förstås ack så besvärliga magkänningarna, men det var hanterbart. Jag var ganska "trött" i vänster fotled efter alla knixiga passager och vänsterfotens tår var på väg att ramla av - men det gick också att hantera ;)

Jobbig uppstigning
Toppen på Lidnipan

Efter Nordingrå var det ganska "enkel" löpning. Kilometer efter kilometer efter kilometer avverkades. Ibland med någon åskskur som sällskap. Vi började förvisso känna av lite trötthet, men försökte hålla det borta så gott det gick. Vi hade bestämt för oss att sista kontrollen, Fjärdbotten, skulle komma efter 103 km.

Men ingen kontroll dök upp, och vad vi mindes skulle det väl ändå vara ett par rejäla stigningar kvar efter Fjärdbotten som vi måste tänka på... Plötsligt kommer vi in på en liten väg som blir en stig som bär av uppåt. Och uppåt. Och uppåt i all oändlighet, som det kändes. Mysko, vi måste ha misstagit oss på distansen? I vilket fall fortsatte vi sakta uppåt, det gick i 15-tempo och det kändes som att inga kilometrar avverkades, bara höjdmetrar :)

När vi väl kommer upp på det som ändå verkar vara toppen ser vi en utsiktsplats/rastplats där vi sätter oss och pustar ut och tar lite energi. Vad står det på skylten där? Fram med mobilen för att se var vi faktiskt är någonstans och ganska snabbt konstaterar vi att vi ju befinner oss på Lidnipan! Högsta punkten på hela banan och värsta stigningen!! Fjärdbotten är ju efter detta hemska berg - vi har alltså redan klarat av det värsta!! Förvisso har vi en tuff nedstigning att vänta, men med förnyad energi tar vi oss sakta men säkert ner för sista kilometrarna till Fjärdbotten!

Väl framme vid Fjärdbotten är klockan ca 18:30, och det kändes så skönt att inse att nu är det "bara" 20 km hyfsat enkel löpning kvar, det borde vi fixa på ca tre-fyra timmar så sub24 kanske ändå är inom det rimligas gräns? Intag av ny energi och vätska, fotvård & strumpbyte hos Sofia och så rulla iväg igen.

Sista klapperstensfältet
Kl. 20:30: vi lämnar det sista av klapperstenen bakom oss

Nu var det ändå inte alldeles "enkel" löpning det sista, dels var det flera mindre stigningar och en för våra fötter ruskigt jobbig klapperstenslöpning utmed stranden... Men sakta men säkert närmade vi ju oss målet och kände att nu var vårt mål ändå inom räckhåll, så vi krigade vidare. Vi kom ifatt bl.a. Lars som var rejält trött och ville gå det sista. Nu fick Sofia ny energi och ville "spurta" sista kilometern, om vi sen kan kalla det spurt är mer en teknisk fråga - det gick iallafall i 7:30-tempo fram till den allra sista stigningen :)

Trötta finishers
Väldigt trötta men väldigt glada

Vi gick uppför sista grusbacken upp mot målgången, gav varandra en kram och en high-five och väl uppe på krönet sprang vi hand-i-hand de sista skälvande metrarna in i mål... Ett långt dygn var till ända, 23 timmar och 27 minuter var vi ute varav 20 h i rörelse (enligt Strava). Det kändes nästan lite tomt - nu var det slut...

Vi hade sprungit High Coast Ultra i 13 mil och var därmed Finishers i ett av Sveriges tuffaste lopp! 


Men det är inte slut där. Snart dags för nästa utmaning. Mer om det sen, först ska jag sova några veckor :)

 

 

7 kommentarer till inlägget

Magnus Kristiansson
1972 • Trollhättan
#1
18 juni 2018 - 23:17
Bästa läsningen. Slår vilken thriller som helst och som vanligt vill man bara vara med.
#2
19 juni 2018 - 08:54
Klappersten (nytt ord för mig), stukad fot, 15-tempo, isglass i nacken, fantastiska bilder och underbar läsning!! Grattis igen! :)
1966 • Mölndal
#3
19 juni 2018 - 14:53
Inspirerande läsning! Grattis till er båda för en grym kämpainsats! Blir lite sugen på att ev testa detta lopp nästa år efter att ha fått ta del av din härliga beskrivning o bilder. Ser fram emot att läsa om ditt nästa äventyr!
1966 • Bräcke
#4
19 juni 2018 - 15:00
Som vanligt en härlig racerapport. Denna gång med hög igenkänningsfaktor. Härligt löpt båda två och en stor eloge till din kompis som sprang 80 km med stukad fot. På återseende 2019 !
1967 • Vänersborg
#5
19 juni 2018 - 22:08
Tack snälla Magnus, Daniel, Peter och Hans :)
1970 • Nordingrå
#6
20 juni 2018 - 15:38
Grattis Tommy och Sofia!

1967 • Vänersborg
#7
20 juni 2018 - 22:05
Tack Örjan!!

Och TACK för ett fantastiskt lopp, ge alla underbara funktionärer en kram från oss :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.