RunTobyRun!

New York: Som att vakna i en film

En efter en passerar de framför mig, förenade i en av de mest naturliga rörelserna i världen. Jag njuter av det jag ser och tänker: var i hela världen kan det vara mer naturligt att springa än här i Central Park? 

Det brukar sägas att New York inte är särskilt representativt för USA utan ett tvärsnitt av hela världen. Det måste gälla även här i Central Park, tänker jag medan ett pärlband av löpare och joggare passerar förbi framför den speciella bakgrundsdekoren med skyskrapor: långa och tjocka, korta och smala, mörka och ljusa, snabba och lite mindre snabba 

Som så mycket annat i New York känns det som en scen ur en film. Precis som ångan, som pyser upp ur gatbrunnarna. Ljuden från tunnelbana, polisbilar, trafiken. Människor som hoppar ur gula taxibilar, möts i trängseln på ett övergångsställe eller nedgången till tunnelbanan med varsin pappmugg kaffe i ena handen eller är på väg till en Rangersmatch iklädda varsin blå matchtröja med "Lundqvist" tryckt på ryggen.

Är tillbaka i the City efter en avstickare till Washington och Philadelphia och är lite snuvig, men känner att är man i New York och har chansen, ja då ska man förstås springa i Central Park. Dumt vore det väl annars, speciellt som termometern snabbt slagit om från snöglopp och minusgrader till sol och plus 10. 

Så jag kryssar uppför åttonde avenyn i lugnt tempo, över Columbus Circle och ut i parken, förbi alla turisthästarna och upp längs den bilfria gatan där New York City Marathon har sin målgång. Inte så att jag spurtar och tränar målgång, precis, men det är ändå kul att få en bild av hur det kommer att se ut här den 3 november när jag - förhoppningsvis - passerar linjen nästa gång. Då ska jag inte snora!

RunTobyRun!
Läs bloggen i sin helhet på www.runtobyrun.se!

Snuvig runda i Central Park. Den 3 november tänker jag korsa den där linjen igen och då ska jag inte vara det minsta förkyld. Basta!

Ytterligare en bild från Central Park och den berömda löprundan runt Jacqueline Kennedy Onassis Reservoir. Sträckan är 2,5 kilometer – men nåde den som springer åt fel håll… Springa två eller tre i bredd, däremot, är fullt tillåtet även om det kanske innebär ett större problem för andra löpare än om någon, typ Dustin H, skulle få för sig att runda dammen medsols. Typiskt amerikanskt! Enda som fattas är en nisse som står var hundrade meter och pekar så där övertydligt så att ingen ska kunna komma på att springa fel.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.