Fredrik Malmgren

Tävlingsrapport – Vätternrundan 2019

Fredrikshof

För ett tag sedan så cyklade jag min nionde Vätternrundan. De senaste 6-7 gångerna som ledare för en grupp från Fredrikshof. Vårt mål detta år var att komma under 8.38.

Träningen mot Vätternrundan hade gått jättebra, kände mig i bra cykelform och hade när jag tänker tillbaka inte haft någon större sjukfrånvaro. Den vanliga pollenallergin hade jag haft men fick ingen längre frånvaro pga förkylning eller annat vad jag kan minnas. Så summa summarum så kändes det väldigt bra inför Vätternrundan.

Jag hade hyrt ett hus nära starten där vi bodde 8 personer, väldigt kul att kunna ladda upp tillsammans. Kvällen före var jag på ett startmöte för alla ledare, var väl inte någon större nytta med mötet utan var mest info om att man ska hålla på trafikregler osv. Roligaste inslaget var när snabbgruppen, de som gick för rekordet, frågade VD:en för Vätternrundan om de var tvungna att hålla hastighetsbegränsningen på de sträckor som var nedsatta till 40 km/h. Hela salen småfnissade lite härligt då.

Va¨tternrundan

Vi skulle starta klockan 13:20 så det blev en lång förmiddag och solen stekte på bra, dock för varm för att vara optimalt. På förmiddagen kom också våra två serviceteam som skulle stå längst banan till huset så alla i gruppen fick lämna det man ville ha i depåerna.

Starten

Vi rullade till starten så vi var där 12:45 och hade samling med en kort genomgång och sedan rullade vi iväg. Det var varmt, riktigt varmt!

Jag kände ganska tidigt att jag fick kämpa mer än normalt. Försökte få i mig vätska och energi men redan efter 5 mil så känner jag hur det börjar krampa ihop i magen på höger sida. Bet ihop och försökte få i mig mera vätska och energi i hopp om att det skulle släppa.

Efter ett tag gick jag ner och la mig i cafet för att testa om det skulle hjälpa. Vi kom till första depån efter ungefär 115 km, fortfarande med krampande mage. Benen kändes bra men jag började må illa och värre blev det ju mer jag tog i.

Vi rullade vidare från depån och jag låg fortfarande i cafet. Milen rullade på och stundtals var jag mentalt riktigt ner i källaren med ett illamående som var tilltagande. Jag fick också svårare och svårare att få i mig vätska och energi för så fort jag försökte dricka höll jag på att kräkas. I första depån plockade jag på mig min vätskeryggsäck som jag hade vatten i. Det gick bättre att få i sig än sportdrycken som nästan tog totalstopp.

Jag trodde inte jag skulle ta mig till andra depån men tillslut var vi där efter cirka 210 km. Än var det långt kvar men kändes ändå väldigt skönt att ha tagit sig så här långt. I bakhuvudet fanns tanken att klamra sig fast så länge som möjligt för att slippa köra solo och ev missa målet som stänger 24:00.

Måste släppa klungan

Vi rullar sedan vidare och jag känner hur illamåendet blir värre och väre. Fortfarande känns benen bra men tar jag i så känner jag att jag är nära att kräkas. Tillslut vid ungefär fem mil kvar så var det inte längre hållbart. Tog där beslutet att släppa gruppen då jag blev lite för orolig för mitt välmående. Vill ju inte riskera att råka ut för något allvarligt.

Efter jag släppt ser jag hur gruppen långsamt försvinner i fjärran och jag blir kvar ensam på vägen. Eftersom vi startar så sent finns det inte många andra cyklister kvar på banan som man kan få hjälp av. Nu var det bara att hitta ett tempo som håller in i mål tänkte jag.

Tar mig vidare med ett illamående som inte släpper. Krampen i magen finns kvar men illamåendet har tagit över fokus sedan en tid tillbaka. Jag närmar mig Hammarsundet och bestämmer mig för att gå in där en stund.

Misären i Hammarsundet

Väl i Hammarsundet var det ganska öde. Depåpersonalen har börjat plocka ihop och det finns endast en eller två andra cyklister där. Jag går fram och ber depåpersonalen att hälla vatten över mig för att kyla ner mig. Efter en kort stund känner jag att mitt illamående når sin pik och jag blir tvungen att hänga över en soptunna en stund. Det kommer ett par sjukvårdare som tycker jag ska gå in i deras tält men det var inte ett alternativ, hade jag gjort det så hade jag inte kommit ut igen. Efter jag hade kräkts klart så gick jag på toaletten och sedan upp på cykeln igen. Totalt var jag i depån i ca 20 minuter. Tog sällskap av han som var i depån men han var för långsam så blev orolig för att missa stängning så jag fick köra vidare själv.

Fokus är att ta sig i mål

Nu var det fokus på att ta mig i mål. Jag har ju en klassiker att tänka på så måste ta mig i mål innan 24:00, just där var totaltiden sekundär. Nu var det bara att hitta en tempo som jag kunde hålla utan att kräkas igen och som skulle ta mig i mål innan stängning. Kändes väldigt ensamt på vägen men tillslut kom jag fram till Motala klockan 22:38 och gick in på tiden 9.18. I mål satte jag mig ner och satt där i cirka 20 minuter och de snälla funktionärerna bjöd mig på läsk. Långsamt kom kroppen tillbaka och jag kunde bege mig tillbaka till huset.

Tankar efteråt

Om man tänker på hur loppet var för mig så är kanske inte 9:18 något dålig tid med när man har högre ambitioner än så och när hela säsongens träning gått bra samt att man känt sig så stark är det väldigt trist att säsongens sämsta dag infaller när det gäller som mest.

Nu är jag grymt sugen på en revansch och planen är att försöka hålla igång cyklingen bättre till nästa år än jag tidigare gjort så jag har en bättre grund och förhoppningsvis större marginaler till nästa Vätternrundan.

Nu har det ju gått en tid och jag har även hunnit simma Vansbrosimningen vilket kommer som tävlingsrapport också snart men nu närmast är siktet inställt på Mälaren runt som jag aldrig kört tidigare så det ska bli kul att testa. Jag kommer köra den ”korta” rundan som i princip är lika lång som Vätternrundan. Dock kommer det bli mindre tidshets och betydligt lugnare tempo samt inplanerad lunch.

Därefter är det Lidingöloppet vilket är det primära fokuset just nu.

The post Tävlingsrapport – Vätternrundan 2019 appeared first on Fredrik Malmgren.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.