RunTobyRun!

Dyster läsning

Var hos naprapaten idag och kollade mitt ryggont – som i själva verket nog inte sitter i ryggen utan i stora sätesmuskeln. Han konstaterade att än finns det visst hopp om att jag ska kunna springa i New York den 3 november. Frågan är bara hur mycket jag hinner träna fram till dess?

En sak är säker: man blir inte yngre (jag är snart 52). Ändå är det lätt att glömma bort detta obönhörliga faktum när träningen flyter på och går enligt plan. Och så rätt vad det är, så sitter man där igen med en ömmande vad eller rygg.

Har bläddrat baklänges i bloggen och konstaterar att det varit en hel del som stört träningen sedan jag ”återuppstod” som löpare i juni 2012:

  • 2013: hälarna (fettsäckarna)
  • 2015: ont i höger knä, ena vaden och ryggen. Året slutade med att jag tvingades operera bort gallblåsan (ingen idrottsskada, men ändå…)
  • 2016: ryggen
  • 2017: lårmuskel, vänster knä (flera gånger, sista gången ledde till sju månaders rehab).
  • 2018-19: vadmusklerna (liknande kramp, fyra gånger vid löpning över 20 kilometer)
  • 2019: sätesmuskeln

 

Trots alla skador har jag, enligt bloggen, faktiskt bara missat två planerade lopp på grund av skador (Blodomloppet 2016 och Copenhagen Marathon 2016). Har missat desto fler på grund av sjukdom, varav det senaste var Göteborgsvarvet 2017.

Sedan dess har jag kommit upp i hela 30 starter utan DNS (ej startat) eller DNF (brutet). Men, för att citera en gammal fotbollskommentator, statistik är till för att brytas och i mitt fall lär det ske på lördag i Kvidinge. Men hellre det än att missa New York!

Sen kanske det är läge att krypa in på gymmet och köra mera styrka för att försöka undvika att åka på fler skador...

RunTobyRun!
Läs bloggen i sin helhet med bilder och statistik på www.runtobyrun.se 

 

6 kommentarer till inlägget

Christer Bertel
1953 • Uddevalla
#1
29 september 2019 - 19:53
"Sen kanske det är läge att krypa in på gymmet och köra mera styrka för att försöka undvika att åka på fler skador..."Det är vad jag fått göra efter en del skadeproblematik. Är väl bara att inse att man inte blir yngre med åren....
Lycka till med din satsning!
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#2
29 september 2019 - 20:31
Tack Christer. Inte säkert att extra träning hade hjälpt i just det här fallet eftersom jag tror att det var tung förkylningshosta som ställde till det (se förra inlägget).

Får ändå rannsaka mig själv och erkänna att det finns vissa saker jag fuskat med. Typ gå på gym...
Fredrik Mindelsohn
1971 • Floda
#3
29 september 2019 - 20:50
Även jag ska köra lite gymövningar för att förebygga och stärka upp gubbkroppen men det är ju tyvärr, enligt mitt tycke, inte lika roligt som att sticka ut i skogen och springa. Hm, får jobba på min mentala inställning... Lycka till!
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#4
30 september 2019 - 06:20
Samma sak här, Fredrik. Gym för mig är lika med trist rehab, ingenting som någonsin lockat. Väljer skogen i alla lägen!
1967 • www.sapiens.se
#5
30 september 2019 - 10:04
Kämpa Toby! Och för oss gamlingar finns det fler anledningar än bara prehab att gå till gymmet. :-)
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#6
30 september 2019 - 19:23
Ha, man inser sin ålder när en av sonens gamla klasskamrater är ledare på gymmet!

Pass ett: cykel. Funkade bra (som naprapaten sa igår).
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.