Löpning Tävlingar & Motionslopp 35 inlägg 5460 visningar

När är man redo?

1965 • Skurup
#1
25 mars 2013 - 14:00
Gilla 
När är man redo för maraton?
Jag har sprungit en del, ska på halvmaraton för första gång i Göteborg. Jag är sugen på att springa marathon men frågan är när är jag redo? Jag vill skynda långsamt innan jag springer maraton.
< < < 1 2 > > >
1956 • PARTILLE
#2
25 mars 2013 - 15:30
Gilla 
Svårt att säga så där allmänt. Men jag tycker först att Du skall avverka halvmaran och se hur det verkar. Sedan kan Du ta det därifrån. Vi alla andra kan ge Dig råd och vill gärna :-) men det är ändå Du som bäst känner efter hur landet ligger. men det verkar som Du sprungit en del och med en bra halvmaraton, så ligger en fullängd inte så långt bort. Det är min gissning...
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#3
25 mars 2013 - 15:32
Gilla 
En mara är som en halvmara, fast det gör lite ondare och går lite långsammare :)

Petter Segerås
1983 • Örebro
#4
25 mars 2013 - 15:41
Gilla 
Svårt att säga, men som Stefan säger är det vettigt att springa halvmaran först och sedan ta det vidare. Stockholm 2014 kanske? :)
Sverker Olsson
1967 • Uppsala
#5
25 mars 2013 - 16:20
Gilla 
Beror förstås på vad du menar med att ha sprungit "en del".
Har du sprungit hyffsat regelbundet under ett par år, sträckor på en mil eller mer ett par gånger i veckan och tar dig runt halvmaran utan alltför stort besvär kan du anmäla dig till en mara direkt efter målgång i Göteborg.
Undrar om inte vissa inlägg här i forumet i onödan skrämmer upp maradebutanter. Jag sprang själv min första mara i november. Då hade jag funderat på det ett par år men inte vågat efter att ha läst alla råd i all välmening om vikten av träningsupplägg med jättelik volym, upptrappning av längd på långpass osv. Jag insåg till slut att jag inte skulle kunna komma upp i den mängd som enligt många förståsigpåare krävs och anmälde mig "mot bättre vetande" till vintermaran.
Det gick väl hyffsat och jag klarade min målsättning vad gäller sluttid. Ovanan vid längre distanser visade sig i en väldigt positiv split. Det blev mycket promenader i uppförsbackar och långa depåstopp under sista milen. Jag hade också svårt att gå nedför trappor veckan efter...
1956 • PARTILLE
#6
25 mars 2013 - 17:19
Gilla 
Nedslående att det finns dom som skrämmer upp maradebutanter. Att springa en maraton är ett av det finaste man kan göra (efter en ultra). Det är inget som helst svårt. Man skall bara springa, det kan nästan alla, fast med skillnaden att man får nöjet att hålla på med denna roliga syssla lite längre än ett millopp och det tycker jag är positivt. Det enda negativa med en mara är att när man har passerat startmattan, har man ingen mara kvar att springa, då är det ju mindre än en maraton och det blir ju bara mindre och mindre kvar en denna gottiga maratonkaka att äta av. Sådana motgångar får man ta. Men se upp! Det finns en fara med detta och det är att det är starkt beroendeframkallande.
Så alla martondebutanter. Varen icke förskräckta!

/Stefan - Halt,sjuk och eländig, men kan inte hålla mig borta från den trevliga distans :-)
1974 • Ryssby
#7
25 mars 2013 - 18:10
Gilla 
Min första tävling var England runt 10km år 2011. Min andra tävling var Annelundsrundan 10km år 2012. Min tredje tävling var Sthlm maraton 2012!:-) Ska springa halvmaran så träna för det. Skall du springa maraton så får du ju anpassa träningen för den uppgiften. Men att springa maran var bland det roligaste/häftigaste jag gjort....Rekommenderas.:-)
1970 • Sala
#8
25 mars 2013 - 18:38
Gilla 
Du är redo när du vill. Kör hårt!
Claes Danielsson
1971 • Västerås
#9
25 mars 2013 - 20:10
Gilla 
Man brukar säga att när man klarar 20 miles (32 km) så har man definitivt kapacitet för ett marathon. En annan rekommendation är att inte öka träningsmängden med mer än 10 procent per vecka.

Ett halvmarathon, som du uppenbarligen snart ska springa, är 21 km. 10 procent av 21 km är cirka 2 km. Skillnaden mellan 21 och 32 km är 11 km.

You do the math... ;)
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#10
25 mars 2013 - 21:09
Gilla 
Bör tillägga att min kommentar iaf var menad som inspiration :)
1956 • PARTILLE
#11
26 mars 2013 - 06:11
Gilla 
behöver Du inte lägga till Mikael, det förstod vi :-)
Glenn K
1974 • Vänersborg
#12
26 mars 2013 - 07:03
Gilla 
Jag har haft en föreställning om att jag kan springa marathon "om jag bara tar det lugnt". Men efter att för första gången ha provat på halva distansen i lördags tar jag tillbaka det påståendet. Tröttheten som kom i benen efter 18-19 km hade definitivt stoppat mig från att springa lika långt till. Ska då tilläggas att jag aldrig sprungit längre än 17 km tidigare, och det har jag bara gjort tre gånger.
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#13
26 mars 2013 - 08:15
Gilla 
Glenn , kör som vanligt några veckor.

Ta sedan 3-4 dagar utan löpning innan du testar igen, och när du testar igen stick bara ut med mantrat "jag ska vara ute i 3 timmar", ta med vätska, energi och förbered dig på att varva löpningen med gång.

Det man behöver bygga för längre distanser är uthållighet, och den får man genom att sysselsätta kroppen länge.

Det du kände när benen blev väldigt trötta är precis vad Marathon till stor del handlar om.

När benen är trötta och det börjar kännas stummt, är det glykogenet i benen som börjar sina och kroppen växlar över till större del fettdrift.

När detta sker märks det på flera sätt, benen känns tunga, andningen blir mer ansträngd och pulsen ökar, av den enkla anledningen att fett som bränsle kräver mer syre.

Ju mer du tränar på att vara ute länge, desto bättre kommer din kropp bli på att använda fettet som bränsle, och desto mindre kommer du lida när växlingen sker.

I det perfekta scenariot kommer du aldrig märka något, eftersom kroppen redan från början balanserar andelen fett/glykogen som används, det är nog endast förunnat eliten den förmånen men den kommer som sagt av enträgen träning på just långa distanser och mycket tid/mängd.

Jag trodde jag skulle dö när jag sprang min första mara ( sthlm 2012 ), men 6 månader senare sprang jag 50km på Borås 6-timmars och njöt verkligen av det, trots att det gjorde ont ( men jag är nog lite speciell eftersom jag trivs när det är lite grisigt och jobbigt, förutom tröskelträning det hatar jag :) )

Min poäng är att visst kan nästan alla fullt friska springa ett marathon, den enda frågan är hur långt tid det tar, och i ljuset av att ha klarat av 42.2 j*vla kilometrar för första gången, är sluttiden rätt ointressant i mina ögon :)

Lycka till !
1956 • PARTILLE
#14
26 mars 2013 - 08:36
Gilla 
Bravo Mikael, mer... :-)
och Glenn: misströsta inte, Du gjorde en riktigt bra insats. All heder åt det... :-)
Glenn K
1974 • Vänersborg
#15
26 mars 2013 - 18:40
Gilla 
Tack för tipsen. Jo jag skulle säkert klarat det om jag hade obegränsad tid, men i min värld känns det som ett misslyckande om jag måste börja gå istället för att springa. :-)

Detta försöket var också ett litet test där jag inte tog med mig något näringstillskott eftersom jag faktist ville veta när det blir som jobbigast. Då kan jag ju planera mitt intag när det blir dags för GBG-varv. Så här några dagar efteråt är man faktiskt lite sugen igen trots 8 km igår.
Kaj Bouic
1979 • Farsta
#16
26 mars 2013 - 18:44
Gilla 
Blev peppad av den här tråden. Anmälde mig till min första 42km nu... eugh.
1970 • Sala
#17
26 mars 2013 - 22:13
Gilla 
Bra Kaj!
1956 • PARTILLE
#18
27 mars 2013 - 05:55
Gilla 
Härligt Kaj! Så skall en slipsten dras.... :-)
1974 • Ryssby
#19
27 mars 2013 - 06:09
Gilla 
Du kommer inte ångra dig Kaj.
1965 • Skurup
#20
27 mars 2013 - 07:35
Gilla 
Är sugen på att anmäla mig till någon maratonlopp, men är rädd att jag springer för långsamt att man hinner river ner mål innan jag kommer i mål ;-)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.